1 årsen du lämnade oss och for upp till himlen.

sjukdommen vann...

jag led med dej den stunden du hade det som jobbigast.

jag vill inte att det här ska vara sant.

jag vill ha min farmor här vid liv.

jag vill inte behöva öka tilll kyrkgården för att hälsa på dig.

det är hemma hos dej och farfar jag ska komma och hälsa på dej.

detta gör så ont.

om du förstog vad jag älskade dig.

du va så underbar.

det var dej som jag alltid va hos när jag var liten, jag sov alltid hos dej och farfar.

det var det bästa jag visste.

jag blev så himla lycklig när jag fick sova hos er.

jag tjatade på mamma och pappa hela tiden om att få komma till er.

jag var kommer ihåg när du och jag  gick till dagis när jag sov hemma hos er..

jularna och allt vi delat tillsammans.

kommer vi någongång träffas nåmer?

det gör så J'KLA ont att veta att jag aldrig mer kommer få träffa min, min egen farmor.

jag kan sitta här i årochtal och skriva om allt vi gjorde tillsammans och hur mycket du betydde för mej.

men en sak jag vill säga för miljadersgången det är jag älskar dig nu,då och föralltid..